Hur känns det att vara favorit­tippad innan folk ens har hört din låt?

– Det känns ju väldigt bra. Jag har en stor skara fans, men just nu är min fanbase väldigt koncentrerad. De är mellan tio och arton, de flesta. Men annars är jag ganska okänd egentligen, och ändå favorittippad! Fast det viktiga är hur folk tippar efter att de hört min låt, tänk om de hör den och ändrar sig? Det vore egentligen bättre om alla trodde att det kommer att gå åt helvete, och så går det skitbra.

Är du nervös inför tävlings­momentet?

– Nej, inte än åtmin­stone. Men många har sagt att även om man från början inte tycker att det är att vinna som är grejen, så blir man tävlingsinriktad när man väl sitter där och väntar på rösterna. Jag kan tänka mig att det blir så även för mig! Men musik är ju inte samma sak att tävla i som ... som i går, när jag och Cissi Forss tävlade om att skala bananer på trettio sekunder. Jag förlorade.

Får du inte dåligt samvete när alla småtjejer ringer upp hela studie­bidraget för att du ska gå vidare?

– Jag tror att de ringer upp sina föräldrars telefonräkning, faktiskt! Och det får deras föräldrar ta upp med dem.

Trodde du att det var så mycket förarbete för de tre minuterna på scenen?

– Ja, jag har hört rykten om hur det är. Jag har nog förberett mig rätt väl, jag har ju gjort en del tv innan. Lilla Melodifestivalen var lite liknande: ”titta väldigt sött in i den här kameran nu!”. Det är inte helt nytt, vilket är skönt.

Var det en självklarhet för dig att ställa upp när detta kom på tal?

– Nej, det var det verkligen inte. Förra året fick jag frågan av Christer Björkman, och kände att det inte passade så bra. Jag hade inte tänkt göra det i år heller, men kände att fan, vi kör!

– Det finns för- och nackdelar. Jag tror att det är bra att jag inte är helt ny, jag kommer inte från ingenstans och Melodifestivalen är inte det enda folk förknippar mig med. Och allt beror ju på vad man gör av det. Återkommer man och kör schlagerdängor flera gånger kanske man får den stämpeln, men Melodi­festivalen har blivit bredare. ”Dead by april” är ju med i år, till exempel.

Vad tror du folk har för uppfattning om dig?

– Vissa tänker nog att jag är den lille killen som gjorde en cover på ”Born this way” – ”han heter väl Eric eller nåt ...”. Vissa undrar vem fan jag är. Sedan har jag mina hardcorefans som älskar mig över allt annat, och så finns det killarna som tycker att jag är bög och töntig, de är också väldigt goa! Man blir alltid missuppfattad på ett eller annat sätt i tidningar och intervjuer, och roligast av allt är att fansen tar allt på största allvar.

– En gång fick jag frågan om jag hade en flickvän, och jag svarade ironiskt att jag aldrig har haft ­någon. Det har levt vidare sedan dess, folk tror att jag aldrig haft en tjej!

Berätta om dina framtidsplaner/drömmar?

– Jag vill skriva låtar, uppträda för fans, tjäna lite pengar på det, och bo på något fint ställe. Det är väl allas dröm!